Hemkommen från Åre/Duved efter några dagar i längdspåret samtidigt som det var de flesta olika väder, bäst var det i söndags tror jag då vi turade 1,6 mil på något fjäll jag glömt namnet på. Då var det strålande sol, tokblå himmel och vindstilla. Miljöerna är otroliga där, som månen ungefär kanske. Fick bevittna räddningsaktion av fjällräddningen då någon fått armen ur led efter en färd i nerförsbacke, på ställe utan täckning så någon fick skida efter räddningspatrullen innan den blev larmad. Vi satt och fikade samtidigt som allt pågick, intressant att se. Alla verkade må bra och grejer, efter omständigheterna så att säga.Så efter det var jag än mer novis än vanligt och bestämde mig för att gå ner för dom värsta backarna på vägen tillbaka, och sedan för dom lite mindre värre backarna, innan jag tänkte gå ner för en minimalt värre backe. Då sa damen till lite på skarpen att jag fick sluta fega, och så fick jag lite mod och grejade vad jag brukar greja och så var det bra med det hela igen. Men inledningsvis blir man lite skakis att göra illa sig, när man ser någon, som troligtvis hade mer skillz än en själv, få resterande fjällresan förstörd av ett fall.
Jag ramlade iallafall 300 ggr av olika anledningar men är hel och belåten ändå. Hjärtat har två filmsekvenser med fallande alex som jag får se en del i framtiden kan jag tro.
Nu lite avsnitt, sen lite sova innan det är dags för skola.
